På Didaktus gymnasium i Liljeholmen finns sedan två år tillbaka en Trygghetsgrupp. Gruppen består av rektor, kurator, vaktmästare, skyddsombud och lärarassistenter. Elevskyddsombud och elevrådsrepresentanter ska bjudas in till Trygghetsgruppens möten en gång per månad. Trygghetsgruppen följer upp saker som hänt på skolan och elever, vårdnadshavare och personal kan alltid kontakta gruppen om de är oroliga över något. Framför allt arbetar Trygghetsgruppen med att organisera och driva det främjande och förebyggande trygghetsarbetet!

– Vi har arbetat väldigt reaktivt tidigare, säger Kristofer Haraldsson, lärare/lärarassistent och en av dem som driver Trygghetsprojektet i årskurs ett. – Om man ska få till en förändring på riktigt tror jag att man måste satsa på det främjande och förebyggande arbetet redan i årskurs ett, fortsätter han.

Stefan Handreck och Tuija Tranberg håller med, de är också lärare/lärarassistenter och utgör tillsammans med Kristofer den trio som arbetat med skolans särskilda satsning på trygghetsarbete i årskurs ett. Alla ettor har fått genomgå ett program på sammanlagt sex (6) timmar som innehållit diskussioner, värderingsövningar och undervisning om diskrimineringslagen och elevers rättigheter.

– Det enda som är synd är att pandemin gjort att vi inte kunnat avsluta på ett bra sätt i alla grupper, säger Tuija. – Det är svårt att genomföra dramaövningar och samtal digitalt.

– Just nu får vi fokusera på vårt andra uppdrag, att ta fram underlag till alla lärare om hur man kan arbeta för att motverka nätkränkningar, fyller Stefan i.

Under hösten kunde projektet rulla på enligt plan. Kristofer, Stefan och Tujia hade schemalagt programmet för alla ettor och den första delen av modellen var att arbeta mycket med lära-känna-övningar och få klasserna att bli trygga med varandra. I del två arbetade grupperna med att lära sig mer om vad skollagen och diskrimineringslagen säger om kränkningar. 

Vi ser att det finns mycket behov att prata om diskrimineringar och kränkningar. Det har varit intressanta diskussioner som har slutat med att de visat  scener för varandra där klasskamrater fått ge förslag på hur man kan lösa problem som sker, säger Tuija. 

Kristofer och Stefan håller med om att de i projektet fått syn på vilket stort behov eleverna har av att få prata om dessa saker. – Sedan har det blivit lite olika i olika klasser, tycker Stefan. – Jo, säger Kristofer, alla grupper var inte lika positiva från början. Tuija menar att de flesta uppskattade projektet efter ett tag. – En elev sa till mig ”Nu förstår jag varför ni gör det här med vår klass. Jag har börjat prata med personer som jag annars inte skulle ha pratat med”

Och det finns flera exempel från positiva elever! “Det är så roligt att få göra övningar och att lära känna varandra på ett annat sätt” och  ”Vi har börjat respektera varandra mer. Det var ju kaos innan” är andra kommentarer gruppen har fått. 

– Sedan har jag elever som hör av sig och frågar “När ska vi fortsätta med projektet?”, säger Tuija. Det märks att hon och hennes två kolleger tycker att projektet är både viktigt och roligt att arbeta med. 

I höstas genomfördes den årliga kartläggningen av hur eleverna upplever att skolans arbete med att förebygga kränkningar är. 84% svarade JA på frågan om de känner sig trygga på skolan. – Det är en bra siffra, tycker Kristofer, men vi nöjer oss inte förrän det är 100%!